I Ånge bodde en gång en kvinna som hade en liten dotter som hon älskade
över allt annat. En gång när mamman skulle brygga dricka till julen hände en
förskräcklig olycka. Flickan råkade ramla i ett kar med het vört och brändes så
svårt att hon dog. Mamman blev alldeles utom sig av sorg, inget kunde trösta
henne.
Det blev sommar och mamman satt ute på trappen en dag och grät av
längtan efter sin flicka. Då fick hon höra ett sus högt upp i luften som av
många vingar. När hon tittade upp såg hon stora vita fåglar som svävade ovanför
huset. Flocken sänkte sig ner och landade till sist på gårdsplanen framför
henne. Då såg hon att de vita fåglarna var en mängd vitklädda små flickor och
hennes döda flicka var en av dem.
Barnen dansade i ring, lekte och syntes ha mycket roligt. Men hennes
lilla flicka stod vid sidan av och såg ledsen ut.
- Varför får du inte vara med och leka? Frågade mamman.
- Du sörjer mig alltför mycket. Därför kan jag inte ha roligt
tillsammans med de andra.
- Gå i herrans frid, sade mamman, jag ska aldrig mer sörja dig.
Flickan sprang fram och tog plats i ringen. Skaran svingade sig sedan
under jubel och sång mot höjden och försvann varifrån den hade kommit.
Källa:
Uppteckning 1908 av Levi Johansson efter Jon Jonsson, Tälje
Rieck-Mûller, M, Högberg, O. Medelpad och Ångermanland del II. 1920
Ill: Olaus Magnus historia om de nordiska folken 1555 (bilden beskuren)
