Hillevi Öberg - musiker och kapellmästare från Ö i Borgsjö

Den spännande historien om Hillevi Öberg från Ö i Borgsjö kommun rullas upp om en vecka när publiken i Ånge Folkets Hus får följa den fascinerade, tragiska och roande historien om Hillevi som försöker dra sig fram som musiker samtidigt som hon som ung änka med två små barn kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Folkmusikern Emma Ahlberg-Ek från Sundsvall med medmusiker framträder i Ånge Folkets Hus 30/11 kl. 19.00 med musik- och berättarföreställningen ”En hyllningskonsert till Hillevi”.

Hillevi Öbergs föräldrahem

Det här är början på historien. Hillevi föddes i Ö i Borgsjö, nuvarande Ånge kommun 1897 som nummer tre och yngst i syskonskaran. Modern hette Johanna (Hanna) Olivia Winroth och kom från Helgum i Ångermanland. Fadern hette Olov Mikael Öberg f. 1853 i Ö, Borgsjö. Vem som lärde Hillevi att spela fiol är oklart. Möjligen kunde modern spela fiol och överförde kunskaperna till Hillevi och hennes äldre bror Valdemar (f. 1887). Vi vet att Hillevi fick sin första fiol genom den lokalt kände fiolbyggaren i Olof Bergman i Sillre Södra.  

Som ung spelade Hillevi ibland vid tillställningar i Johannisbergs pampiga IOGT-lokal som låg ett par kilometer från barndomshemmet i Ö. Ibland framträdde hon tillsammans med brodern Valdemar, ibland med Eivin Lagergren från Sörhångsta som skulle låta tala om sig som musiker vid filmen.
1916 ställde Hillevi som artonåring upp i en spelmanstävling i stadshuset i Sundsvall tillsammans med ett trettiotal manliga spelmän. Hillevi gjorde bra ifrån sig, fick ett tredjepris och ett mycket positivt omdöme av initiativtagaren till tävlingen K P Leffler. Leffler tecknade upp eller fick av Hillevi vid tillfället fyra låtar som återfinns i Lefflers uppteckningar av folkmusik, företrädesvis från Ångermanland.

Vid den här tiden hade Hillevi träffat Knut Brodin från Undersåker och de gifte sig vintern 1918. Här fortsätter den fascinerande historien om Hillevi som tar oss till Tyskland, till Iggesund, Boden och Kiruna. De som kommer till konserten 30/11 får veta mer om Hillevi. En fantastisk konsert som fick långa och stående ovationer när den gavs i Sundsvall för någon månad sedan.

Emma Ahlberg-Ek och hennes musiker hyllar Hillevi Öberg.

Verksamheter och företag i gamla Johannisberg

Gatubild från Johannisberg med Linnea Vestins strykinrättning i förgrunden

Genom åren har många verksamheter kommit och gått i Johannisberg.
Kjell Edbom gjorde för ett antal år sedan en genomgång av vilka verksamheter och företag som funnits i Johannisberg i början av 1950-talet:

1.	Bastu och bad samt tvättstuga för allmänheten
2.	Fiskhandlare Stenberg
3.	Dammen var vintertid skridskobana och bandyplan för JAIK. Kvällsbelysning från dammen
4.	Skomakeri
5.	Axel Strandbergs radioaffär
6.	Bank
7.	Taxistation
8.	Johanssons kiosk
9.	Bageri
10.	Konsum/Lanthandel
11.	Disponentvillan till bryggeriet
12.	Bryggeriet med personalbostäder
13.	Dahlbergs slakteri
14.	Nya caféet
15.	Plats för en tidigare vattensåg
16.	Vörmans mjölkaffär
17.	Herrskrädderi
18.	Allan Ångströms livs- och partiaffär (grönsaksgrossist)
19.	Ångströms frisörsalong
20.	R. Olssons skoaffär
21.	Björklunda. Kafé och rumsuthyrning
22.	Westins Café
23.	IOGT-lokalen
24.	Plats för  tidigare tjärfabrik
25.	SJ godsmagasin
26.	Tidermans  café och pensionat
27.	L. Tidermans verkstad och nyförsäljning av motorcyklar, bilar, bensin och oljor.
28.	Danielssons kakelugnsmakeri
29.	Station med postanstalt
30.	JAIKs fotbollsplan och festplats
31,	T. Tidermans lastbilsåkeri
32.	Skolan
33.	Westins Café
34.	Bergströms skrädderi
35.	Specialkonsum (tyg, garner, gardiner m.m.)
36.	Ernas damfrisering
37.	Timmerintaget till flottrännan (arbetsplats för ca 8 personer)
38.	Paradistjärn

Biblioteket i Ljungaverk

1912 bildades Arbetarnas Bildningsförbund (ABF). Samma år stod fabriken i Ljungaverk klar att tas i drift.

Det skulle dröja ända till 1919 innan någon lokalavdelning av ABF bildades i Ljungaverk. Den fick namnet ABF:s lokalavdelning nr 314. Samma år grundlades biblioteksverksamheten.

ABF-biblioteket inrymdes första åren i Ljungaverks skola. I början av 1920-talet inhystes biblioteket i snickaren Nils Johan Carlssons hem. Biblioteket hade officiellt öppet söndagar 11.00-13.00, senare 13.00-15.00 men låntagarna kunde enligt utsago komma och gå som de ville.

Enligt årsredogörelsen 1922-23 ägde biblioteket vid periodens slut 41 böcker. Varje bok lånades i genomsnitt tre gånger. 23 personer var regelbundna låntagare.

Biblioteket får egna lokaler
1932 flyttade biblioteket till det nybyggda Folkets Hus i Ljungaverk. Hyran för bibliotekslokalen
50 kr/år betalades genom bidrag från Torps kommun.

I Folkets Hus var man kvar ända till 1946. 1947 är man hemlös och måste hålla till i en oeldad mjölkbod.

1948 upplåter Stockholms Fosfat AB lokaler åt biblioteket i Forsgården, nu riven. Biblioteket fick disponera lokalerna hyresfritt.

1956 är Forum, Ljungaverk färdigt. Biblioteket flyttar på sig ännu en gång.

Bibliotekarierna

En av pionjärerna var den tidigare nämnde Nils Johan Carlsson, som hade biblioteket i ett skåp hemma hos sig i villa 21, Ljungaverk. När biblioteket flyttade till Folkets Hus inträdde Emmanuel Persson som bibliotekarie. Evert Petterssons namn dyker också upp under den här tiden. Han övertog biblioteket helt 1955 och drev det fram till kommunsammanslagningen då biblioteket upphörde att existera som ABF-bibliotek och blev en filial till Ånge Folkbibliotek.

År	Bibliotekarie	Lokal
1919-1920	John Eriksson	Ljungaverks skola
1921	Ingen uppgift	Ingen uppgift
1922-1924	H. Westin	Privat bostad
1924-1931	N. J. Carlsson	”
1932	Folke Andersson	Folkets Hus
1933-1934	Sven Fagerlund	”
1935-1939	Ingen uppgift	Ingen uppgift
1940-1943	Emmanuel Persson	Folkets Hus
1944	Evert Pettersson	”
1945-1947	Ingen uppgift	Ingen uppgift
1948-1949	Evert Pettersson	Forsgården
1950-1953	Emmanuel Persson	”
1954	Arvid Kallberg	”
1955	Evert Pettersson	”
1956-1971	Evert Pettersson	Forum, Ljungaverk

Hur bekostades verksamheten ?

Väljer man t.ex. året 1933 framgår av bibliotekets kassabok att man fick totalt 600 kr i bidrag från Stockholms Superfosfat AB. Torps kommun bidrar med 50 kr. 1933 utgår varken stats- eller landstingsbidrag för verksamheten. Året dessförinnan fick man av landstinget 3 kr och av staten 22:40.

År	Kostnad
1919-1920	81:90
1923-1924	107:85
1928-1929	102:46
1933	650:00
1943	432:60
1949	1 104;82
1953	1 439:62
1959	4 062:85
1965	4 413:11

Varifrån kom böckerna?

Bibliotekarierna hade inom de snäva ramarna fria händer att köpa in böcker. Vissa kvalitetsnormer gällde dock. Sigge Starks böcker fick t.ex. inte finnas i biblioteket.

Böckerna beställdes ofta genom Bonniers bokförmedling eller genom den lokala bokhandeln. När alla höstböcker hade kommit för året reste bibliotekarien till Sundsvall för att göra sina inköp. 1944 på hösten tar bibliotekarien Evert Pettersson tåget i Ljungaverk och reser in till Sundsvall. Resan kostar 5:50 kr t.o.r. I Sundsvall går han in Sunessons bokhandel och inhandlar böcker för 307:52. Böckerna får han inte ta med sig hem, utan de skickas till bokbindaren. De anländer sedan till biblioteket inbundna i halvfranskt band med röda pärmar. På framsidan finns ABF-stämpeln till höger under ryttaren med facklan. Evert Pettersson beställer också detta år böcker genom Bonniers bokförmedling till ett pris av 74:80. För pengarna (307:52 + 74:80) får han 41 böcker.

Vad fanns i biblioteket och vad lånades?
Förvärvsjournalerna finns noggrant förda ända ifrån början. Journalens första sida visar på den höga ambitionsnivån. Hälften av de trettiofem titlar som inleder förvärvsjournalen är facklitteratur. Där finns kommunallagarna, fattigvårdslagen, Ellen Keys ”Folkbildningsarbetet”, Kautskys ”Vägen till makt”, Steffens ”Samhällets kamp mot fattigdom” etc.

Bland skönlitteraturen finns fyra titlar av Martin Koch, Jack Londons ”Skriet från vildmarken”, Lagerlöfs ”Gösta Berlings saga”, Rydbergs ”Singoalla”, Olof Högbergs ”Den stora vreden” samt sist men inte minst Upton Sinclair som var betydligt mer populär då än nu. Det mesta av skönlitteraturen är fortfarande något så när aktuellt och återfinns i biblioteksbeståndet i kommunen.

Den höga ambitionsnivån som fanns i början kunde man dock inte behålla genom åren. Andelen facklitteratur sjunker, andelen underhållningslitteratur ökar.

År	Antal lån	Därav facklitteratur
1932	643	114 (18%)
1935	1 314	152 (12%)
1938	917	82 (9%)
1941	1 489	155 (10%)
1944	1 168	106 (9%)
1947	1 163	107 (9%)
1950	2 019	145 (7%)
1953	1 262	248 (20%)
1956	2 262	261 (12%)
1959	2 170	264 (12 %)
1962	1 891	2!4 (11 %)
1965	1 404	146 (10 %)
1968	1 072	104 (10 %)

Biblioteket blir kommunalt
ABF lokalavdelning 314 i Ljungaverk upphörde 1965. Avdelningen uppgick i ABF Torp. Vid kommunsammanslagningen centraliserades all ABF-verksamhet till Ånge vad gäller administration. Biblioteket blev samtidigt kommunalt och filial till Ånge Folkbibliotek. Evert Pettersson fungerade som bibliotekarie fram till 1972 och blev alltså den siste ABF-bibliotekarien i Ljungaverk.

IOGT-lokalen i Johannisberg

  IOGT-lokalen i Johannisberg

IOGT-lokalen i Johannisberg är idag ett minne blott. Lokalen var en pampig byggnad som vittnade om engagemanget för nykterhetsfrågorna och en omfattande verksamhet i övrigt inte minst på kulturens område. 1971 stod huset fortfarande kvar när länsmuseet gjorde en inventering:

"Exteriör: Stort vinkelbyggt rödfärgat trähusmed liggande panel. Vitfärgade fönsterfoder och knutar. Samlingssalens fönster på långhuset var spetsiga med små rutor. På långhusets gavel en tillbyggnad för scenen försedd med likadana spetsiga fönster. Den mot långhuset tvärställda byggnaden hade två våningar och inrymde bostad. Entrén belägen på denna gavel och hade dubbeldörrar med glas och järnsmidesgaller framför.

Interiört: Lokalen inrymde samlingssal, mindre sal och hall. Stora salen var inredd till biosalong med tre fönster på varje sida. Scen var byggd som en alkov med rampljus. Väggarna klädda med bröstpanel i grått och ovanför vita väggar. Taket var brutet med ett blåmålat fält i mitten och två runda järnsmidesgaller. Två bokskåp finns i mindre salen".

1910 refererade lokaltidningen Ånge Tidning från en spelmanstävling som hölls i IOGT-lokalen i Johannisberg. Noterbart är att bland de tävlande återfanns Eivind Lagergern, som skulle komma att tala om sig som musiker och kompositör inom filmen i Sverige, samt Hillevi Öberg, ung folkmusiker från Ö som så småningom kunde mäta sig med de manliga storspelmännen i landskapet:

"Spelmanstäfling var i söndags anordnad å goodtemplarhuset i Johannisberg, som långt före den för täflingens början utsatta tiden var till trängsel fylldt af företrädesvis manlig ungdom, säkert 3 à 400 personer. Täflingarna voro anordnade till förmån för ”Barnkapellet Jubel” i Johannisberg. I täflingarna deltogo 9 personer, däraf 3 vuxna och 6 barn, den yngste, citterspelaren, 8 år. På fiol täflade Eyvind Lagergren, Valdemar Öberg, Hellevi Öberg samt 75-årige Häggkvist från Tuna, På dragspel täflade gossarna Nestor Johansson, Emil Karlsson och Birger Andersson samt drängen Kalle Vestberg, gemenligen kallad Smeds-Kalle.
Såsom prisdomare fungerade distriktslandtmätaren Lundberg i Erikslund, organisten Lindberg från Fränsta och Henning Larsson från Gullgård.

Hvarje täflande spelade i två omgångar, 3 nummer hvarje gång och den intresserade publiken visade sin tacksamhet genom ihållande applåder. Särskilt möttes Smeds-Kalles presentationer af det mest gemytliga  jubel, som nådde sin höjdpunkt, när han efter slutadt spel såsom en hyllad konstnär ägnar och anstår bugade sig för publiken, som också inom några ögonblick hade sammanskjutit 8,25 till ett extra pris åt Kalle.
Allvarlig uppmärksamhet väckte syskonen Öberg från Öh och 13-årige Lagergren från Hångsta. Den sistnämnde synes därest  han kan erhålla medel till fortsatt utbildning böra blifva verklig fiolkonstnär.
Organisten Lindberg utdelade prisen och afslöts täflingen med att sjunga Du gamla du fria".   

Hallsta 1:23

Kör man gamla vägen från Hallsta mot Boltjärn passerar man snart kanalbron. På höger sida efter bron står ett stort vackert timmerhus med ekonomibyggnader. På 1980-talet, kunde man, om man promenerade där förbi, träffa på dåvarande husägarna två äldre systrar som bebodda några rum i det stora huset. Det visste man eftersom det aldrig var upplyst annat än i ett par rum året om.

På 1930-talet bodde familjen Malmberg i fastigheten. Viktor Malmberg, som fotograsferade en del, har dokumenterat fastigheten och dess omgivningar. Detta var långt innan kanalen kom till och Ljungan fick flöda fritt utan ständiga korttidsregleringar.

   Hallsta 1:23

   Hallsta 1:23 västra skiftet.

   Höhässjor på fastighet Hallsta 1:23. I förgrunden syns gårdens trädgårdsland.

Höslåtter på västra skiftet på fastigh. Hallsta 1:23 omkring 1930.
Personer fr. v:
Per Johan Malmberg (bror till Viktor Malmberg) f. 1893-04-29
Carl Henrik Malmberg (far till Viktor) f. 1866-12-12, d. 1956-12
Nanny Malmberg (syster till Viktor) f. 1903-06-06, d. 1984-07
Otto Malmberg (bror till Viktor) f. 1909-02-27
Britta Malmberg, dotter till Per-Johan och Karin
Karin Malmberg f. Svensson fr. Yxskaftkälen, g. m. Per-Johan Malmberg
Signa Malmberg (syster till Viktor) f. 1905-11-07

Hallsta 1:23

Kör man gamla vägen från Hallsta mot Boltjärn passerar man snart kanalbron. På höger sida efter bron står ett stort vackert timmerhus med ekonomibyggnader. På 1980-talet, kunde man, om man promenerade där förbi, träffa på dåvarande husägarna två äldre systrar som bebodda några rum i det stora huset. Det visste man eftersom det aldrig var upplyst annat än i ett par rum året om.

På 1930-talet bodde familjen Malmberg i fastigheten. Viktor Malmberg, som fotograsferade en del, har dokumenterat fastigheten och dess omgivningar. Detta var långt innan kanalen kom till och Ljungan fick flöda fritt utan ständiga korttidsregleringar.

   Hallsta 1:23

   Hallsta 1:23 västra skiftet.

   Höhässjor på fastighet Hallsta 1:23. I förgrunden syns gårdens trädgårdsland.

Höslåtter på västra skiftet på fastigh. Hallsta 1:23 omkring 1930.
Personer fr. v:
Per Johan Malmberg (bror till Viktor Malmberg) f. 1893-04-29
Carl Henrik Malmberg (far till Viktor) f. 1866-12-12, d. 1956-12
Nanny Malmberg (syster till Viktor) f. 1903-06-06, d. 1984-07
Otto Malmberg (bror till Viktor) f. 1909-02-27
Britta Malmberg, dotter till Per-Johan och Karin
Karin Malmberg f. Svensson fr. Yxskaftkälen, g. m. Per-Johan Malmberg
Signa Malmberg (syster till Viktor) f. 1905-11-07

Viktor Malmberg - fiolbyggare och slöjdare

Viktor Malmberg, Hallsta var en duktig slöjdare och fiolbyggare. Han tillverkade åtskilliga fioler under sin levnad. Han var dock inte lika namnkunnig som sin kollega Olof Bergman i Sörsillre som byggde fioler och andra stråkinstrument, gitarrer och tramporglar.

Nedan ett par foton på fioler av Viktor Bergman. Den övre bilden visar honom själv provspelande en av sina fioler. Det nedre fotot visar Nestor Malmberg med en fiol tillverkad av Viktor Malmberg.

  Viktor Malmberg med egenhändigt tillverkad fiol.

  Nestor Malmberg spelar på en av Viktors fioler

Berättarcafé - Handlare i Alby och annat folk

Studiecirkeln Bygdens historia inledde sin höstverksamhet 2016 med ett berättarcafé i församlingshemmet i Alby 17 oktober.
Ett femtiotal intresserade besökare kunde lyssna till Stefan Hägglunds framställning i ord och bild om affärsverksamhet och personer genom tiderna i Alby.
Stefan återkommer längre fram med en del II på kvällens tema.

Stefan Hägglund. 

Foton: Ulf Stecksén

Svagåren 1867-1868

Sverige har genom seklen upplevt återkommande nödår då klimat, missväxt, krigspålagor och sjukdomsutbrott orsakat hungersnöd och svält. De senaste svagåren 1867 och 1868 lever kvar i lokal historieskrivning och muntligt berättande.

Hjalmar Olssons far i Boltjärn berättade att man 1867 hade 1866 års skörd att luta sig mot. Men till följd av det myckna regnandet på hösten var säden broddskadad och inte duglig vid bak. Åkrarna var så uppblötta att man inte kunde gå ut på dem. Med alnslånga furuspån under fötterna kunde han ta sig ut till skylarna. Några förutseende sådde spannmål i höjdläge, på någon fäbod, och räddade så utsädet till nästa år.

I mellersta och norra Norrland låg snön djup ännu vid ingången till juni och sjöar, älvar och hamnar var isbelagda. Först till midsommar kom islossning och snösmältning igång. Inget färskt bete fanns för kreaturen och spannmålssådden kom igång så sent att säden inte hann mogna till hösten.

Från de fattigaste byarna började det komma rapporter om nödlidande och svält. Förråden var slut och priserna på den mat som fanns steg. En tunna råg kostade till slut närmare 50 riksdaler, vilket motsvarade mer än en månadslön för en industriarbetare. Rågmjöl från Ryssland, i folkmun kallat ryssmjöl, skeppades till de hamnar där isläget var gynnsamt. - Blir det fler nödår ska jag låta göra mig svinhoar av guld, yttrade en grosshandlare i Sundsvall som blivit förmögen på ryssmjölet.

Regeringen beviljade stora lån till Norrlandslänen för att köpa in och distribuera livsmedel till de nödlidande och landshövdingarna fick uppdraget att organisera nödhjälpskommittéer som skulle få in ekonomiska medel till nödhjälp på frivillig väg. Det visade sig svårt att få fram tillräckliga mängder livsmedel i tid. Järnvägsnätet var ännu inte utbyggt och den sena våren gjorde att de norrländska hamnarna var isbelagda. Hjälpen försenades och bristande administration gjorde att de mest behövande inte fick någon större del av hjälpen. Situationen satte fart på emigrationen som kulminerade något årtionde senare.

1868 uppfördes södra och västra kyrkogårdsmuren vid Borgsjö kyrka som nödhjälpsarbete. Ersättning utgick i form av korn ur sockenmagasinet som fick drygas ut med bark för att räcka. Nödhjälpstagare uppmanades också att vid sidan av bark dryga ut mjölet med ätbara lavar.

Trots nödår var 1867 ett rekordår för svensk spannmålsexport. Stora mängder av havre exporterades till England och London där havren utgjorde föda till hästarna som drog spårvagnarna på Londons gator. Ur den synpunkten utgjorde svagåret 1867 ett fördelningsmisslyckande lika mycket som ett nödår av andra orsaker.

Några nödår i svensk historia:
1696-97
1708-09
1710-13 (Utbrott av pest i Mellansverige och södra Sverige.)
1770 (Sverige hade ca 2 036 000 inv. 5 % dog, ca 100 000)
1784
1867-68

Försök med gruvdrift i Gissjö och andra delar av nuvarande Ånge kommun

 Många har genom åren närt en dröm att hitta fyndigheter av järnmalm och andra metaller. Den framväxande gruvnäringen i Lappland väckte drömmar om slumrande tillgångar i bergen runt om i Medelpad. Gruvdriften på Alnön är det kanske mest kända och mest långtgående försöket med gruvdrift i vårt landskap. På ett flertal platser i det inre av Medelpad har man  försökt sig på brytning av järnmalm och annan malm t.ex. Flata, Gissjö och Röjmyrberget i Torp; Rankleven, Stora Gruvberget och Öberget i Borgsjö och Snöberg i Haverö. I Gissjö, Torp finns fortfarande spår efter gruvbrytningsförsöken. På ett ställe är brytningen daterad till 1887 genom en inhuggning i berget.

En vanlig sägen i Västra Medelpad handlar om mannen som på jakt i skogen stöter på en ren silveråder i ett stenblock. Jägaren märker ut fyndplatsen för att hitta dit igen dagen därpå. Men nästa dag hittar inte jägaren igen fyndplatsen hur mycket han än letar. Sägnen vittnar väl om människors eviga strävan efter välstånd och rikedom och sensmoralen är väl att denna strävan i de flesta fall är förgäves. 

Gruvhål Höglunsberget. Foto: Robert Lundholm

Gruvhål Sätersberget. Foto nedan visar inskription som daterar
brytningsförsöket till 1887. Foto: Robert Lundholm.

Bysnillen i Gissjö, Torp (3) - Alfred Nilsson 1884-1943

Alfred Nilsson tillhörde de upplystas skara, anser Robert Lundholm. Med detta menar han att Alfred besatte en lärdom och bildning av stora mått som inte fullt uppskattades av omgivning och samtid. Han ansågs av många samtida vara felande i huvudet. Han fanns i en annan värd och kunskapssfär genom sitt allmänna vetande, betydligt mer än alla andra. 

Han hade inte förmågan eller strävan att omsätta sina kunskaper i ekonomiska fördelar. Han levde sitt liv som dräng och hjälpreda, först åt sina syskon, senare som snickare, skomakare, byjurist,m.m.  och sedan som delägare vid köpet av fastigheten Gissjö 2.14,3.12  oktober 1911  tillsammans med Gustav Robert Lundholm (Robert Lundholms farfar) född 1874 död 1929  51 år. Farmor föddes 1881 och dog 1963 på Roberts 21-årsdag. 1930 sålde Alfred sin del i hemmanet till Roberts far och tog ut likviden som föderå och bostad i bryggstugan. Han fortsatte sin drängsyssla till sin död.

Alfreds kunnande och juridiska tankegångar kan spåras i dokument sedan år 1900. Arbete med dokumentation om byliv, jordbruk och boskapsskötsel åt Nordiska Museet och upptecknande av dialektala ord och uttryck för Landsmålsarkivet i Uppsala hann endast inledas innan Alfred hastigt gick bort endast 59 år gammal. Särskilt matematik intresserade Alfred och han förvånade åtskilliga högt utbildade personer som kom i hans väg över sitt matematiska kunnande och sin förmåga till huvudräkning. Han slukade allt i bokväg som fanns i socknens bibliotek och anskaffade även vetenskapliga verk på tyska, vilket innebar att han lärde sig tyska på egen hand. Det sägs att han läste tyska glosor och grammatik när han gick och plöjde efter häst, boken i ena handen och tömmarna i den andra.

Det fanns hyllmeter med facklitteratur efter honom hos Robert Lundholm. Det mesta förstördes av fuktskador i oeldade utrymmen. Något finns kvar (se foton nedan). Det finns också en biografi över Alfred sammanställd av Berner Wikströms son Bernhard Wikström med stöd av Robert Lundholm.

Berättat av Robert Lundholm

Alfreds betyg efter 2 och en halv termin i skolan.

Exwempel ur Alfreds boksamling.