Bysnillen i Gissjö, Torp (3) - Alfred Nilsson 1884-1943

Alfred Nilsson tillhörde de upplystas skara, anser Robert Lundholm. Med detta menar han att Alfred besatte en lärdom och bildning av stora mått som inte fullt uppskattades av omgivning och samtid. Han ansågs av många samtida vara felande i huvudet. Han fanns i en annan värd och kunskapssfär genom sitt allmänna vetande, betydligt mer än alla andra. 

Han hade inte förmågan eller strävan att omsätta sina kunskaper i ekonomiska fördelar. Han levde sitt liv som dräng och hjälpreda, först åt sina syskon, senare som snickare, skomakare, byjurist,m.m.  och sedan som delägare vid köpet av fastigheten Gissjö 2.14,3.12  oktober 1911  tillsammans med Gustav Robert Lundholm (Robert Lundholms farfar) född 1874 död 1929  51 år. Farmor föddes 1881 och dog 1963 på Roberts 21-årsdag. 1930 sålde Alfred sin del i hemmanet till Roberts far och tog ut likviden som föderå och bostad i bryggstugan. Han fortsatte sin drängsyssla till sin död.

Alfreds kunnande och juridiska tankegångar kan spåras i dokument sedan år 1900. Arbete med dokumentation om byliv, jordbruk och boskapsskötsel åt Nordiska Museet och upptecknande av dialektala ord och uttryck för Landsmålsarkivet i Uppsala hann endast inledas innan Alfred hastigt gick bort endast 59 år gammal. Särskilt matematik intresserade Alfred och han förvånade åtskilliga högt utbildade personer som kom i hans väg över sitt matematiska kunnande och sin förmåga till huvudräkning. Han slukade allt i bokväg som fanns i socknens bibliotek och anskaffade även vetenskapliga verk på tyska, vilket innebar att han lärde sig tyska på egen hand. Det sägs att han läste tyska glosor och grammatik när han gick och plöjde efter häst, boken i ena handen och tömmarna i den andra.

Det fanns hyllmeter med facklitteratur efter honom hos Robert Lundholm. Det mesta förstördes av fuktskador i oeldade utrymmen. Något finns kvar (se foton nedan). Det finns också en biografi över Alfred sammanställd av Berner Wikströms son Bernhard Wikström med stöd av Robert Lundholm.

Berättat av Robert Lundholm

Alfreds betyg efter 2 och en halv termin i skolan.

Exwempel ur Alfreds boksamling.

Bysnillen i Gissjö, Torp (2) - Alfond Dahlin 1896-1968

Alfond  föddes  1896  i en backstuga på Höglunds i Östra Gissjö, ett utskifte under Skalshällans stup. När han var nyfödd flyttade markägare m. fl. stugan som stod i vägen för planerad gruvbrytning. På berget vid Gissjö skola, reste de grundstenarna och lade ut tomtvarvet till familjens nya stuga. Resten av stugan fick Dahlins bygga upp själva.  Över vintern fick de bo i en stuga i dalen bakom berget. Stugan på berget står idag övergiven och förfaller.

Alfond var ett bysnille med ytterst knapp skolgång bakom sig. Han var vetgirig och lärde sig läsa tidigt och förkovrade sig på egen hand i matematik, fysik, kemi, ellära, tyska språket m.m. Ryktet om Alfonds  kunskaper och kompetens nådde chefen på Ljungaverkfabrikens forskningslaboratorium. Utan formella meriter anställdes han på laboratoriet och skötte sig bra. Så småningom undrade chefen om Alfond inte kunde klä sig lite mer tjänstemannamässigt som de övriga på arbetsplatsen. Han skulle även få hjälp med ekiperingskostnaderna. Detta föll inte Alfond i smaken, han gick hem från arbetet och återvände inte trots chefens försök till övertalning. Alfond försörjde sig sedan med kolvedhuggning, dikesgrävning, flottning, lagning av radioapparater, motorcyklar m.m. och var bönderna i trakten behjälplig med diverse tjänster.

Alfond lärde Robert Lundholm som nioåring att linda transformatorer. Det blev en elektrisk lödkolv, en transformator till kostängslet. Det blev också en batteriladdare av en generator och en liten 3-fas motor. Delarna har Robert  kvar ännu (se foto nedan). Det blev en del annat också. Alfond blev Roberts vän och mentor under dennes studier till ingenjör.

En dag skrek Alfond i radion: - Gissjö byamän ska samlas för det är skogsbrand (var det brann minns Robert inte). Han blev åtalad av radiotjänst för att ha gått in på radiotjänst frekvens och sänt detta meddelande men blev friad av tingsrätten med stöd av byamän, försäkringsbolag och brandkår. Denna man finns det bara gott att säga om menar Robert. Ett fattigt och strävsamt liv hade han  men hade en stolthet över sina kunskaper. Brist på social smidighet låg honom kanske i fatet och bromsade hans ambitioner. Ett lokalt geni från Skolberget var han och lämnade sönerna Erik, Lennart, dottern Elna och frun Ebba efter sig när han gick bort 1968.

Dottern Elna fick i sin ungdom arbete som aupair i Schweiz. Hon träffade sin blivande man under tiden i där och kom för första gången hem till Gissjö för att visa upp sin fästman. Hon såg honom nästan inget under fyra veckor. Han och Alfond hade hur trevligt som helst tillsammans. Alfond talade tyska som en infödd och deras intressen sammanföll. 

Berättat av Robert Lundholm

Alfond Dahlins stuga på skolberget i Gissjö.

Batteriladdaren som Alfond hjälpte Robert att tillverka.

Bysnillen i Gissjö, Torp (1) - Berner Wikström 1886-1976

Berner var en av tre byoriginal eller bysnillen om man så vill som Robert Lundholm kom i kontakt med under sin uppväxt i Östra Gissjö. Berner föddes i ett båtsmanstorp i Gissjö som utomäktenskapligt barn. Hans mor Erika bodde kvar på båtsmanstorpet med sonen Berner, brodern Erik och modern Stina. Vem Berners far var visste nog många eller hade åsikter om. En viss herr Mattsson ansågs vara hans far. Morfadern var båtsman och var inte hemma så ofta.
Berners mormor Stina var enligt uppgift ett rejält fruntimmer som tog hand om de sina. Därtill brände hon det bästa drickat i socknen. I stugan stod på var sin sida innanför dörren ett kopparkärl med skopa och lock. Den till vänster var fylld med vatten och den till höger med hembränt. Var gästen välkommen sade värdinnan: - Var välkommen! Du kan ta till höger om du är törstig.

Berner var ingen kraftkarl utan lång och gänglig och ansågs olämplig för grovarbete och skogsarbete. Han arbetade som vuxen på bygget av Ringdalens kraftstation och sedermera på fabriken i Ljungaverk. Hans yrkeskarriär tog slut en dag när han råkade komma i vägen för fabrikens lokomotiv och förstörde axeln.

I Berners hade man aldrig gris men saknade för den delen aldrig fläsk och fläskkött. Man bytte varor och tjänster. Älgkött och fågel byttes mot fläsk och annat.  Älgköttet fanns att olovandes hämta i skogen. Tjuvskyttet pågick troligen ända in på 1950-talet.

En natt när Robert var fjorton år blev han och hans far väckt av Berner mitt i mörka natten och ville ha hjälp med att slakta och bära hem en älg som Berner skjutit. Älgen hade störtat utför en brant och hamnat med huvudet i en grenklyka och hängde ovanför marken Berner kunde av den anledningen inte ta ned den själv. Fem omgångar fick hjälpbärarna kånka kött från skogen till förvaringsplatsen i jordkällaren hos Berner. När arbetet var slut och de var på väg hem möttes de av den uppgående solen.  

Berner hade säregna förmågor, kiunde stä blod, öppna lås och mentalt stå i kontakt med folk han kände. Robert var vittne till Berners förmåga att stilla blödningar. Detta var även känt av läkaren i Fränsta som en gång kommenterade ett resultat av Berners förmåga: - Ja, jag ser att Berner Wikström har varit framme igen. . På förfrågan om Robert kunde lära sig detta fick han svaret: -  Ja, men det behövs inte längre i dagens samhälle. Blir det nytt behov kommer det igen själv. Robert gjorde ibland ärenden åt Berner i Fränsta, hämtade ut starkvaror eller köpte nån sak som han behövde. Det räckte att Robert tänkte: - Möt mig där och då och ha med dej pengar, så fanns han alltid på rätt plats och på rätt tid. Det gick heller aldrig att gömma sig för Berner även om Robert och hans kamrater som barn försökte. Han visste alltid var de fanns och gav sig till känna.   

Berättat av Robert Lundholm

B. Wikströms. Stall, härbre och jordkällare. Foto: R. Lundholm

Berner Wikströms stuga. Foto: R Lundholm

Gullpudran finns visst i Borgsjö

Så här i maj blommar gullpudran, chrysoplenium alternifolium, guldgult längs vissa mindre vattendrag. Medelpads Flora från 2010 anger utbredning från Torp ner till kusten och efter Indalsälven. I Haverö finns endast en fyndplats registrerad. I Borgsjö socken har den inte påträffats enligt Medelpads Flora.  Den visar sig som blekgula bestånd längs bäckkanter, sluttningar med sipprande vatten med flera fuktiga växtställen. Växten har en tydlig koppling till vatten och källådror. Den sägs signalera ytligt grundvatten eller källor. Nu är det så att gullpudran visst finns i Borgsjö socken. Jag har flera år i följd påträffat den i Puttrå, Parteboda. Fyndplatsen har inte kommit med i florautgåvan. Den kanske även finns på andra ställen i Borgsjö socken utan att någon hittat fram till växtplatsen på rätt tid på växtsäsongen.  

August Strindberg kände till gullpudrans rykte om att signalera vattentillgång i marken. I sagan ”Blåvinge finner gullpudran” berättas om en rik man som byggt ett stort och ståtligt hus på den fattiga ön. Mannens största problem var bristen på vatten. På ön bodde också en dragon med en renhjärtad flicka som intresserade sig för allt i naturen. En dag fick hon undervisning av öns trädgårdsmästare som lärde henne gullpudrans utseende och förmåga att tala om var det finns vatten. Flickan uppmanades att följa en angiven väg och på vägen skulle hon finna en kopparorm som visade henne vägen vidare till gullpudran. Med löftet följde förhållningsorder om att inte skvallra, inte narras och inte vara nyfiken. Flickan klarade av allt detta och hittade så småningom gullpudran. Den rike mannen fick sitt vatten. Hans hus utvecklades till en badortsanläggning. Öns befolkning höjde sin levnadsstandard genom turisttillströmningen. ”Det var sagan om gullpudran som kunde göra guld” slutar Strindberg sin utvecklingspositiva saga.