Gullpudran finns visst i Borgsjö

Så här i maj blommar gullpudran, chrysoplenium alternifolium, guldgult längs vissa mindre vattendrag. Medelpads Flora från 2010 anger utbredning från Torp ner till kusten och efter Indalsälven. I Haverö finns endast en fyndplats registrerad. I Borgsjö socken har den inte påträffats enligt Medelpads Flora.  Den visar sig som blekgula bestånd längs bäckkanter, sluttningar med sipprande vatten med flera fuktiga växtställen. Växten har en tydlig koppling till vatten och källådror. Den sägs signalera ytligt grundvatten eller källor. Nu är det så att gullpudran visst finns i Borgsjö socken. Jag har flera år i följd påträffat den i Puttrå, Parteboda. Fyndplatsen har inte kommit med i florautgåvan. Den kanske även finns på andra ställen i Borgsjö socken utan att någon hittat fram till växtplatsen på rätt tid på växtsäsongen.  

August Strindberg kände till gullpudrans rykte om att signalera vattentillgång i marken. I sagan ”Blåvinge finner gullpudran” berättas om en rik man som byggt ett stort och ståtligt hus på den fattiga ön. Mannens största problem var bristen på vatten. På ön bodde också en dragon med en renhjärtad flicka som intresserade sig för allt i naturen. En dag fick hon undervisning av öns trädgårdsmästare som lärde henne gullpudrans utseende och förmåga att tala om var det finns vatten. Flickan uppmanades att följa en angiven väg och på vägen skulle hon finna en kopparorm som visade henne vägen vidare till gullpudran. Med löftet följde förhållningsorder om att inte skvallra, inte narras och inte vara nyfiken. Flickan klarade av allt detta och hittade så småningom gullpudran. Den rike mannen fick sitt vatten. Hans hus utvecklades till en badortsanläggning. Öns befolkning höjde sin levnadsstandard genom turisttillströmningen. ”Det var sagan om gullpudran som kunde göra guld” slutar Strindberg sin utvecklingspositiva saga.