Berner var en av tre byoriginal
eller bysnillen om man så vill som Robert Lundholm kom i kontakt med under sin
uppväxt i Östra Gissjö. Berner föddes i ett båtsmanstorp i Gissjö som utomäktenskapligt
barn. Hans mor Erika bodde kvar på båtsmanstorpet med sonen Berner, brodern
Erik och modern Stina. Vem Berners far var visste nog många eller hade åsikter
om. En viss herr Mattsson ansågs vara hans far. Morfadern var båtsman och var
inte hemma så ofta.
Berners mormor Stina var enligt uppgift ett rejält fruntimmer som tog hand om de sina. Därtill brände hon det bästa drickat i socknen. I stugan stod på var sin sida innanför dörren ett kopparkärl med skopa och lock. Den till vänster var fylld med vatten och den till höger med hembränt. Var gästen välkommen sade värdinnan: - Var välkommen! Du kan ta till höger om du är törstig.
Berner var ingen kraftkarl utan lång och gänglig och ansågs olämplig för grovarbete och skogsarbete. Han arbetade som vuxen på bygget av Ringdalens kraftstation och sedermera på fabriken i Ljungaverk. Hans yrkeskarriär tog slut en dag när han råkade komma i vägen för fabrikens lokomotiv och förstörde axeln.
I Berners hade man aldrig gris men saknade för den delen aldrig fläsk och fläskkött. Man bytte varor och tjänster. Älgkött och fågel byttes mot fläsk och annat. Älgköttet fanns att olovandes hämta i skogen. Tjuvskyttet pågick troligen ända in på 1950-talet.
En natt när Robert var fjorton år blev han och hans far väckt av Berner mitt i mörka natten och ville ha hjälp med att slakta och bära hem en älg som Berner skjutit. Älgen hade störtat utför en brant och hamnat med huvudet i en grenklyka och hängde ovanför marken Berner kunde av den anledningen inte ta ned den själv. Fem omgångar fick hjälpbärarna kånka kött från skogen till förvaringsplatsen i jordkällaren hos Berner. När arbetet var slut och de var på väg hem möttes de av den uppgående solen.
Berners mormor Stina var enligt uppgift ett rejält fruntimmer som tog hand om de sina. Därtill brände hon det bästa drickat i socknen. I stugan stod på var sin sida innanför dörren ett kopparkärl med skopa och lock. Den till vänster var fylld med vatten och den till höger med hembränt. Var gästen välkommen sade värdinnan: - Var välkommen! Du kan ta till höger om du är törstig.
Berner var ingen kraftkarl utan lång och gänglig och ansågs olämplig för grovarbete och skogsarbete. Han arbetade som vuxen på bygget av Ringdalens kraftstation och sedermera på fabriken i Ljungaverk. Hans yrkeskarriär tog slut en dag när han råkade komma i vägen för fabrikens lokomotiv och förstörde axeln.
I Berners hade man aldrig gris men saknade för den delen aldrig fläsk och fläskkött. Man bytte varor och tjänster. Älgkött och fågel byttes mot fläsk och annat. Älgköttet fanns att olovandes hämta i skogen. Tjuvskyttet pågick troligen ända in på 1950-talet.
En natt när Robert var fjorton år blev han och hans far väckt av Berner mitt i mörka natten och ville ha hjälp med att slakta och bära hem en älg som Berner skjutit. Älgen hade störtat utför en brant och hamnat med huvudet i en grenklyka och hängde ovanför marken Berner kunde av den anledningen inte ta ned den själv. Fem omgångar fick hjälpbärarna kånka kött från skogen till förvaringsplatsen i jordkällaren hos Berner. När arbetet var slut och de var på väg hem möttes de av den uppgående solen.
Berner hade säregna förmågor,
kiunde stä blod, öppna lås och mentalt stå i kontakt med folk han kände. Robert
var vittne till Berners förmåga att stilla blödningar. Detta var även känt av
läkaren i Fränsta som en gång kommenterade ett resultat av Berners förmåga: -
Ja, jag ser att Berner Wikström har varit framme igen. . På förfrågan om Robert
kunde lära sig detta fick han svaret: - Ja, men det behövs inte längre i dagens
samhälle. Blir det nytt behov kommer det igen själv. Robert gjorde ibland ärenden
åt Berner i Fränsta, hämtade ut starkvaror eller köpte nån sak som han behövde.
Det räckte att Robert tänkte: - Möt mig där och då och ha med dej pengar, så fanns
han alltid på rätt plats och på rätt tid. Det gick heller aldrig att gömma sig
för Berner även om Robert och hans kamrater som barn försökte. Han visste
alltid var de fanns och gav sig till känna.
Berättat av Robert Lundholm
 |
| B. Wikströms. Stall, härbre och jordkällare. Foto: R. Lundholm |
 |
| Berner Wikströms stuga. Foto: R Lundholm |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar