lördag 29 oktober 2016

IOGT-lokalen i Johannisberg

  IOGT-lokalen i Johannisberg




















IOGT-lokalen i Johannisberg är idag ett minne blott. Lokalen var en pampig byggnad som vittnade om engagemanget för nykterhetsfrågorna och en omfattande verksamhet i övrigt inte minst på kulturens område. 1971 stod huset fortfarande kvar när länsmuseet gjorde en inventering:

"Exteriör: Stort vinkelbyggt rödfärgat trähusmed liggande panel. Vitfärgade fönsterfoder och knutar. Samlingssalens fönster på långhuset var spetsiga med små rutor. På långhusets gavel en tillbyggnad för scenen försedd med likadana spetsiga fönster. Den mot långhuset tvärställda byggnaden hade två våningar och inrymde bostad. Entrén belägen på denna gavel och hade dubbeldörrar med glas och järnsmidesgaller framför.

Interiört: Lokalen inrymde samlingssal, mindre sal och hall. Stora salen var inredd till biosalong med tre fönster på varje sida. Scen var byggd som en alkov med rampljus. Väggarna klädda med bröstpanel i grått och ovanför vita väggar. Taket var brutet med ett blåmålat fält i mitten och två runda järnsmidesgaller. Två bokskåp finns i mindre salen".

1910 refererade lokaltidningen Ånge Tidning från en spelmanstävling som hölls i IOGT-lokalen i Johannisberg. Noterbart är att bland de tävlande återfanns Eivind Lagergern, som skulle komma att tala om sig som musiker och kompositör inom filmen i Sverige, samt Hillevi Öberg, ung folkmusiker från Ö som så småningom kunde mäta sig med de manliga storspelmännen i landskapet:

"Spelmanstäfling var i söndags anordnad å goodtemplarhuset i Johannisberg, som långt före den för täflingens början utsatta tiden var till trängsel fylldt af företrädesvis manlig ungdom, säkert 3 à 400 personer. Täflingarna voro anordnade till förmån för ”Barnkapellet Jubel” i Johannisberg. I täflingarna deltogo 9 personer, däraf 3 vuxna och 6 barn, den yngste, citterspelaren, 8 år. På fiol täflade Eyvind Lagergren, Valdemar Öberg, Hellevi Öberg samt 75-årige Häggkvist från Tuna, På dragspel täflade gossarna Nestor Johansson, Emil Karlsson och Birger Andersson samt drängen Kalle Vestberg, gemenligen kallad Smeds-Kalle.
Såsom prisdomare fungerade distriktslandtmätaren Lundberg i Erikslund, organisten Lindberg från Fränsta och Henning Larsson från Gullgård.
Hvarje täflande spelade i två omgångar, 3 nummer hvarje gång och den intresserade publiken visade sin tacksamhet genom ihållande applåder. Särskilt möttes Smeds-Kalles presentationer af det mest gemytliga  jubel, som nådde sin höjdpunkt, när han efter slutadt spel såsom en hyllad konstnär ägnar och anstår bugade sig för publiken, som också inom några ögonblick hade sammanskjutit 8,25 till ett extra pris åt Kalle.
Allvarlig uppmärksamhet väckte syskonen Öberg från Öh och 13-årige Lagergren från Hångsta. Den sistnämnde synes därest  han kan erhålla medel till fortsatt utbildning böra blifva verklig fiolkonstnär.
Organisten Lindberg utdelade prisen och afslöts täflingen med att sjunga Du gamla du fria".   

Hallsta 1:23

Kör man gamla vägen från Hallsta mot Boltjärn passerar man snart kanalbron. På höger sida efter bron står ett stort vackert timmerhus med ekonomibyggnader. På 1980-talet, kunde man, om man promenerade där förbi, träffa på dåvarande husägarna två äldre systrar som bebodda några rum i det stora huset. Det visste man eftersom det aldrig var upplyst annat än i ett par rum året om.

På 1930-talet bodde familjen Malmberg i fastigheten. Viktor Malmberg, som fotograsferade en del, har dokumenterat fastigheten och dess omgivningar. Detta var långt innan kanalen kom till och Ljungan fick flöda fritt utan ständiga korttidsregleringar.


   Hallsta 1:23


















   Hallsta 1:23 västra skiftet.

















   Höhässjor på fastighet Hallsta 1:23. I förgrunden syns gårdens trädgårdsland.















Höslåtter på västra skiftet på fastigh. Hallsta 1:23 omkring 1930.
Personer fr. v:
Per Johan Malmberg (bror till Viktor Malmberg) f. 1893-04-29
Carl Henrik Malmberg (far till Viktor) f. 1866-12-12, d. 1956-12
Nanny Malmberg (syster till Viktor) f. 1903-06-06, d. 1984-07
Otto Malmberg (bror till Viktor) f. 1909-02-27
Britta Malmberg, dotter till Per-Johan och Karin
Karin Malmberg f. Svensson fr. Yxskaftkälen, g. m. Per-Johan Malmberg
Signa Malmberg (syster till Viktor) f. 1905-11-07

Hallsta 1:23

Kör man gamla vägen från Hallsta mot Boltjärn passerar man snart kanalbron. På höger sida efter bron står ett stort vackert timmerhus med ekonomibyggnader. På 1980-talet, kunde man, om man promenerade där förbi, träffa på dåvarande husägarna två äldre systrar som bebodda några rum i det stora huset. Det visste man eftersom det aldrig var upplyst annat än i ett par rum året om.

På 1930-talet bodde familjen Malmberg i fastigheten. Viktor Malmberg, som fotograsferade en del, har dokumenterat fastigheten och dess omgivningar. Detta var långt innan kanalen kom till och Ljungan fick flöda fritt utan ständiga korttidsregleringar.


   Hallsta 1:23


















   Hallsta 1:23 västra skiftet.

















   Höhässjor på fastighet Hallsta 1:23. I förgrunden syns gårdens trädgårdsland.















Höslåtter på västra skiftet på fastigh. Hallsta 1:23 omkring 1930.
Personer fr. v:
Per Johan Malmberg (bror till Viktor Malmberg) f. 1893-04-29
Carl Henrik Malmberg (far till Viktor) f. 1866-12-12, d. 1956-12
Nanny Malmberg (syster till Viktor) f. 1903-06-06, d. 1984-07
Otto Malmberg (bror till Viktor) f. 1909-02-27
Britta Malmberg, dotter till Per-Johan och Karin
Karin Malmberg f. Svensson fr. Yxskaftkälen, g. m. Per-Johan Malmberg
Signa Malmberg (syster till Viktor) f. 1905-11-07

Viktor Malmberg - fiolbyggare och slöjdare

Viktor Malmberg, Hallsta var en duktig slöjdare och fiolbyggare. Han tillverkade åtskilliga fioler under sin levnad. Han var dock inte lika namnkunnig som sin kollega Olof Bergman i Sörsillre som byggde fioler och andra stråkinstrument, gitarrer och tramporglar.

Nedan ett par foton på fioler av Viktor Bergman. Den övre bilden visar honom själv provspelande en av sina fioler. Det nedre fotot visar Nestor Malmberg med en fiol tillverkad av Viktor Malmberg.

  Viktor Malmberg med egenhändigt tillverkad fiol.

  Nestor Malmberg spelar på en av Viktors fioler

onsdag 19 oktober 2016

Berättarcafé - Handlare i Alby och annat folk

Studiecirkeln Bygdens historia inledde sin höstverksamhet 2016 med ett berättarcafé i församlingshemmet i Alby 17 oktober.
Ett femtiotal intresserade besökare kunde lyssna till Stefan Hägglunds framställning i ord och bild om affärsverksamhet och personer genom tiderna i Alby.
Stefan återkommer längre fram med en del II på kvällens tema.


Stefan Hägglund. 





































Foton: Ulf Stecksén

lördag 15 oktober 2016

Svagåren 1867-1868

Sverige har genom seklen upplevt återkommande nödår då klimat, missväxt, krigspålagor och sjukdomsutbrott orsakat hungersnöd och svält. De senaste svagåren 1867 och 1868 lever kvar i lokal historieskrivning och muntligt berättande.

Hjalmar Olssons far i Boltjärn berättade att man 1867 hade 1866 års skörd att luta sig mot. Men till följd av det myckna regnandet på hösten var säden broddskadad och inte duglig vid bak. Åkrarna var så uppblötta att man inte kunde gå ut på dem. Med alnslånga furuspån under fötterna kunde han ta sig ut till skylarna. Några förutseende sådde spannmål i höjdläge, på någon fäbod, och räddade så utsädet till nästa år.

I mellersta och norra Norrland låg snön djup ännu vid ingången till juni och sjöar, älvar och hamnar var isbelagda. Först till midsommar kom islossning och snösmältning igång. Inget färskt bete fanns för kreaturen och spannmålssådden kom igång så sent att säden inte hann mogna till hösten.
Från de fattigaste byarna började det komma rapporter om nödlidande och svält. Förråden var slut och priserna på den mat som fanns steg. En tunna råg kostade till slut närmare 50 riksdaler, vilket motsvarade mer än en månadslön för en industriarbetare. Rågmjöl från Ryssland, i folkmun kallat ryssmjöl, skeppades till de hamnar där isläget var gynnsamt. - Blir det fler nödår ska jag låta göra mig svinhoar av guld, yttrade en grosshandlare i Sundsvall som blivit förmögen på ryssmjölet.

Regeringen beviljade stora lån till Norrlandslänen för att köpa in och distribuera livsmedel till de nödlidande och landshövdingarna fick uppdraget att organisera nödhjälpskommittéer som skulle få in ekonomiska medel till nödhjälp på frivillig väg. Det visade sig svårt att få fram tillräckliga mängder livsmedel i tid. Järnvägsnätet var ännu inte utbyggt och den sena våren gjorde att de norrländska hamnarna var isbelagda. Hjälpen försenades och bristande administration gjorde att de mest behövande inte fick någon större del av hjälpen. Situationen satte fart på emigrationen som kulminerade något årtionde senare.

1868 uppfördes södra och västra kyrkogårdsmuren vid Borgsjö kyrka som nödhjälpsarbete. Ersättning utgick i form av korn ur sockenmagasinet som fick drygas ut med bark för att räcka. Nödhjälpstagare uppmanades också att vid sidan av bark dryga ut mjölet med ätbara lavar.
Trots nödår var 1867 ett rekordår för svensk spannmålsexport. Stora mängder av havre exporterades till England och London där havren utgjorde föda till hästarna som drog spårvagnarna på Londons gator. Ur den synpunkten utgjorde svagåret 1867 ett fördelningsmisslyckande lika mycket som ett nödår av andra orsaker.


Några nödår i svensk historia:
1696-97
1708-09
1710-13 (Utbrott av pest i Mellansverige och södra Sverige.)
1770 (Sverige hade ca 2 036 000 inv. 5 % dog, ca 100 000)
1784
1867-68