Ett besök på Myckelmyrberget 1942

I mitten av juli 1942, medan kriget rasar runt om i Europa, reser Sundsvalls Postens reporter i det vackra sommarlandskapet västerut med destination Haverö. Resan företas i en De Soto med gengasaggregat. Målet är i första hand det nyuppförda brandtornet på Myckelmyrberget som skulle få telefonförbindelse med yttervärlden under dagen. Reportern hade stämt möte med ordföranden i Haverös skogsbrandstyrelse Axel Öfvergren och brandvakten Nyström som hade tagit sin nya arbetsplats, brandtornet, i besittning. I vilken omfattning Nyström, som också var identisk med en av kolonatsinnehavarna i trakten, arbetade med brandbevakning framgår inte av artikeln. Däremot beskriver Sundsvalls Postens reporter utförligt bilresan mot målet, naturen utanför bilfönstret och slutligen strapatserna att ta sig upp till brandtornet till fots de sista 1,5 kilometrarna. Utsikten från tornet fascinerar och beskrivs utförligt och artikeln missar inte att påpeka att Myckelmyrberget är Medelpads högsta berg, 577 meter över havet.

  Gamla landsvägsbron vid Kölsillre, Haverö

Ett besök gör tidningen också hos en av de två kolonisterna som fortfarande bodde kvar och brukade de fattiga jordar som hade tilldelats dem i det kolonisationsprojekt som 20 familjer lockades till men som endast två fullföljde och skapade sig en hyfsad tillvaro, om än mager. Kolonaten var torp som uppläts på kronans mark för arrende och så småningom med möjlighet till inlösen. Kolonisterna lockades också med möjlighet till skogsarbete inom Domänverket. Den mark som tilldelades var ofta alltför mager för uppodling och löften om arbete för Domänverket uppfylldes för ett fåtal. Målgruppen för kolonisationsprojekten var fattiga och egendomslösa, många från mellersta Sverige. Ett mål var också att avhålla människor från att emigrera. Sundsvalls Posten hälsade på hos kolonisten Jansson som ursprungligen kom från Skinnskatteberg. Han var vid tillfället för besöket i sextioårsåldern och bodde tydligen ensam på gården med sin hund Kimma. I ladugården fanns två tjurar och två kor. Byggnaderna var välhållna, konstaterar reportern, och inne är det prydligt även om mannen inte hunnit bädda sängen. Han klarar djur och hushåll själv utan hjälp av ”det svaga könet” som tidningen uttrycker det.

Edgar Nyström, som i många år var aktiv i Synskadades förening i Ånge, växte upp på Nyströms kolonat. Han berättade vid något tillfälle att man fick en stor skörd av rovor de två första åren på kolonatet. Därefter blev resultatet av odlarmödan magrare. Idag finns knappast några spår av kolonaten vid Myckelmyrberget. Av brandtornet på berget finns idag bara rester. Men utsikten är fortfarande bedårande.

Innan tidningen vänder åter mot Sundsvall tittar reportern och hans chaufför in på Säternybodarna där denna sommar 1942 fruarna Olsson, Forsberg och Öh finns med sina kreatur. I fru Olssons prydliga och lövade fäbodstuga bjuds reportern på ett glas mjölk och han konstaterar att det smakar bättre än den ”blåmjölk” man köper i speceriaffären i stan.   

Galvattnets fäbod, Överturingen, Haverö