Det är inte många som känner till Ludvig Löwenstein idag.
Några förknippar honom kanske med den pampiga sekelskiftsvillan Tomtebo på
höjden ovanför Vojen i Ånge. Ludvig Löwenstein var född i Norrköping 1860 och
kom till Ånge och Borgsjö kommun som tillförordnad kronolänsman 1888 och blev
ordinarie 1889. Han lät bygga Tomtebo som privatbostad för sig och sin familj
som bestod av hustrun Annie f. 1867 i Sundsvall och dottern Vera Carola f.
1890. Hustruns flicknamn var Bredenberg.
Kronolänsman Löwenstein var något av polischef i Borgsjö kommun. En länsmans arbetsuppgifter omfattade allt från att ta upp skatt, driva in skulder till vanlig polisverksamhet. Han var även åklagare i vissa mål. Till sin hjälp hade han fjärdingsmän. Kronolänsmännen fick efter 1918 tjänstebeteckningen landfiskal. Han hade säkert mycket att göra i en kommun som hade en växande befolkning och många tillfälliga arbetare på järnväg och i skogen. Löwenstein har skrivit in sig i brottshistorien genom att i november1901 leda gripandet av ledaren för Delsboligan, Nils Fredrik Åkerberg. Delsboligan, som var efterlyst för mord och ett flertal inbrott och andra brott, hade länge gäckat hälsingepolisen.
Tisdagen den 12 november 1901 uppsöktes lantbrukare Nils Nilsson i Ensillre av en främling som undrade om han kunde få hjälpa till med myrutdikning. Mannen pratade hälsingemål men uppgav att han kom från Härnösand. Han fick arbete, men bonden hade sina misstankar och berättade dem för länsman Ludvig Löwenstein i Ånge. I sällskap med fjärdingsman Gustav Larsson och landskanslist S Bergman reste länsman till Ensillre (troligen Nyänget). Den nya drängen satt och spelade kort med några andra då polismännen kom in. Utan ett ord kastade de sig över honom, och innan han riktigt hunnit fatta vad det var frågan om, hade han hand- och fotbojor på sej. Den anhållne förnekade att han hette Åkerberg. Han hette Alfred Johansson och de revolvrar och knivar, samt en mängd sedlar som anträffades i hans säng förklarade han sig ovetande om. Efter något dygn erkände han dock att han hette Åkerberg.
Enligt muntlig tradition ska länsman och hans medhjälpare ha klätt ut sig till jägare och besökt Per Olstorpet där Åkerberg vistades, med förevändningen att få köpa kaffe. Efter kaffepausen gick man runt bordet och tog alla i hand för att tacka för kaffet. När turen kom till Åkerberg övermannades han och togs till fånga helt odramatiskt. Per Ols- torpet där gripandet skedde låg nedanför gamla E75 vid korsningen till Torringsvägen.
Av Statskalendern 1921 framgår att Löwenstein var tjänstledig från 1917 och att Erik Viktor Ångman vikarierade från 1918. Ångman skulle senare efterträda Löwenstein på posten som landsfiskal. Ludvig var tidigt aktiv i opinionen för att Ånge skulle bli ett municipalsamhälle. Ett visst stöd för ambitionen fanns hos tjänstemän inom järnvägen. En skrivelse i ärendet lämnades till länsstyrelsen av Löwenstein1902. Försöket mynnade efter motstånd från vissa håll i intet. Frågan skulle få vänta till 1930-talet innan den lyftes igen.
Ludvig Löwensteins namn har även bevarats till eftervärlden i en visstump ”Å du är skylle mä för fesfre” som anspelar på Löwensteins roll som indrivare av skulder. Visan sjöngs av Helga Klemming, Ånge.
Kronolänsman Löwenstein var något av polischef i Borgsjö kommun. En länsmans arbetsuppgifter omfattade allt från att ta upp skatt, driva in skulder till vanlig polisverksamhet. Han var även åklagare i vissa mål. Till sin hjälp hade han fjärdingsmän. Kronolänsmännen fick efter 1918 tjänstebeteckningen landfiskal. Han hade säkert mycket att göra i en kommun som hade en växande befolkning och många tillfälliga arbetare på järnväg och i skogen. Löwenstein har skrivit in sig i brottshistorien genom att i november1901 leda gripandet av ledaren för Delsboligan, Nils Fredrik Åkerberg. Delsboligan, som var efterlyst för mord och ett flertal inbrott och andra brott, hade länge gäckat hälsingepolisen.
Tisdagen den 12 november 1901 uppsöktes lantbrukare Nils Nilsson i Ensillre av en främling som undrade om han kunde få hjälpa till med myrutdikning. Mannen pratade hälsingemål men uppgav att han kom från Härnösand. Han fick arbete, men bonden hade sina misstankar och berättade dem för länsman Ludvig Löwenstein i Ånge. I sällskap med fjärdingsman Gustav Larsson och landskanslist S Bergman reste länsman till Ensillre (troligen Nyänget). Den nya drängen satt och spelade kort med några andra då polismännen kom in. Utan ett ord kastade de sig över honom, och innan han riktigt hunnit fatta vad det var frågan om, hade han hand- och fotbojor på sej. Den anhållne förnekade att han hette Åkerberg. Han hette Alfred Johansson och de revolvrar och knivar, samt en mängd sedlar som anträffades i hans säng förklarade han sig ovetande om. Efter något dygn erkände han dock att han hette Åkerberg.
Enligt muntlig tradition ska länsman och hans medhjälpare ha klätt ut sig till jägare och besökt Per Olstorpet där Åkerberg vistades, med förevändningen att få köpa kaffe. Efter kaffepausen gick man runt bordet och tog alla i hand för att tacka för kaffet. När turen kom till Åkerberg övermannades han och togs till fånga helt odramatiskt. Per Ols- torpet där gripandet skedde låg nedanför gamla E75 vid korsningen till Torringsvägen.
Av Statskalendern 1921 framgår att Löwenstein var tjänstledig från 1917 och att Erik Viktor Ångman vikarierade från 1918. Ångman skulle senare efterträda Löwenstein på posten som landsfiskal. Ludvig var tidigt aktiv i opinionen för att Ånge skulle bli ett municipalsamhälle. Ett visst stöd för ambitionen fanns hos tjänstemän inom järnvägen. En skrivelse i ärendet lämnades till länsstyrelsen av Löwenstein1902. Försöket mynnade efter motstånd från vissa håll i intet. Frågan skulle få vänta till 1930-talet innan den lyftes igen.
Ludvig Löwensteins namn har även bevarats till eftervärlden i en visstump ”Å du är skylle mä för fesfre” som anspelar på Löwensteins roll som indrivare av skulder. Visan sjöngs av Helga Klemming, Ånge.
Källor:
Folkräkningen 1890 http://www2.foark.umu.se/
Svenskt porträttgalleri. XIX Bankmän, 1903
Bernhardsson, Carl Olof: Brottets krönika del I, 1954
Sveriges statskalender 1921
Visor och vissångare i västra Medelpad. Ny utgåva 2009
Borgsjöbygden 1996
Folkräkningen 1890 http://www2.foark.umu.se/
Svenskt porträttgalleri. XIX Bankmän, 1903
Bernhardsson, Carl Olof: Brottets krönika del I, 1954
Sveriges statskalender 1921
Visor och vissångare i västra Medelpad. Ny utgåva 2009
Borgsjöbygden 1996
Kul! Tomtebo var min mormor Weras barndomshem. Men visan om Ludvig L hade jag aldrig hört talas om.
SvaraRadera/Mats