Frithjof Gustafsson i Överturingen, f. 1869, d. 1945 var både praktiskt och musikaliskt
begåvad utöver det vanliga. Hans föräldrar var fattigt folk och det var knappt
med försörjning och mat, men det gick ju på något vis. Innan han kom i
skolåldern råkade han allvarligt skada sitt vänstra knä. Föräldrarna kunde
inte skaffa medel för att besöka en läkare, utan benet fick läka
ihop utan sakkunnig vård. Frithiof blev därför funktionshindrad hela sitt liv. Han
lyckades klara av att cykla där vägarna inte var så kuperade men trampade bara med
högerbenet.
I slutet av 1870-talet emigrerade hans föräldrar till Amerika och
Frithjof fick stå och se sin mor och far åka iväg för att aldrig mer återse dem.
Han ansågs nämligen inte tillräckligt stark att resa med, liten som han var och
därtill mycket låghalt.
Hans musikaliska begåvning visade sig tidigt och en vänligt sinnad
skollärare tog sig an honom och lärde honom noter och att spela piano. Frithjof
hade snart passerat sin lärare i musikalisk färdighet. Musiken blev hans tröst
i saknaden efter föräldrarna.
På grund av sitt handikapp kunde inte Frithjof utföra något tungt
kroppsarbete. Han fick därför gå i lära hos en urmakare i Haverövallen. Under
en period fick Frithjof arbete som musiker på en stumfilmsbiograf i Umeå. Han
hanterade inte bara piano utan fiol, dragspel och diverse blåsinstrumet. Tiden som biografmusiker i Umeå inföll kring 1890 och några år framåt. Efter tiden
i Umeå återvände han till Haverö och
Överturingen. Där drev han urmakeriverksamhet men var även fotograf och privat musiklärare.
Många är de musiker och spelmän i Haverö som har gått i lära hos Frithjof.
Musiken var så viktig för honom att han avstod från att ta betalt av dem han
gav lektioner i fiolspel, notläsning eller pianospel.
 |
| Frithjof Gustafsson |
Ett och annat musikeruppdrag vid sidan av urmakeriet och arbetet som fotograf
höll honom med en mager inkomst. Man kan med fog säga att han levde fattigt. Bönderna
i Överturingen hade dock byggt en liten stuga på en allmänning i Bursnäs åt
honom, en stuga med ett litet kök och ett litet rum. Där fick Frithjof bo
gratis och byborna försåg honom med ved så att han kunde hålla sig nödtorftigt
varm vintertid.
 |
| Frithjof stuga i Bursnäs, Överturingen |
Frithjof hade gott renommé som musiker, upptecknare, musikskapare och arrangör. Spelmannen Jon Erik Öst tittade ofta in när han hade vägarna förbi och stannade när han kunde några dar för att fiska tillsammans med Frithjof. Frithjof var helnykterist och engagerad i godtemplarna som ägnade sig mycket åt sång och musik i Haverö i slutet av 1800- och början av 1900-talet.
Frithjof blev på äldre dar svag och orkeslös, mycket p.g.a.
undernäring. Kommunen försökte locka honom på ålderdomshemmet i Haverövallen
men bilden av gamla tiders fattighus i färskt minne gjorde att han avböjde.
Då gav ålderdomshemmet honom erbjudandet att för fri mat och logi plus en
mindre ersättning komma och laga och underhålla klockorna på hemmet. När det
arbetet var klart fanns en orgel med stort renoveringsbehov att fortsätta med.
Frithjof piggnade till men under arbetet med orgeln avled han. Det mesta av det
notmaterial, eget och andras, som Frithjof samlat genom åren städades ut och
brändes upp. Frithjofs lilla stuga lär dock finnas kvar i Bursnäs liksom minnet av en stor musiker och spelman.
Källor:
SVA 264:5 Anteckningar om spelmän av Nils Olsson
Evert Dvärby: Spelmän i Haverö. 1982 (Evert Dvärby lärde sig spela fiol av Frithjof Gustafsson)
Ingemar Magnusson, Överturingen (Kompletterande uppgifter samt foto av Frithjof och hans stuga)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar