Området där Alby nu ligger var ursprungligen en del av
Ovanjö bys västra utkanter. Namnet Alby finns inte belagt någonstans i Ovansjö
by. Däremot finns namnet i grannsocknen Haverö. Där avstyckades 1861 ett
krononybygge benämnt Ahlby, som var beläget vid sjön Aldern i östra delen av
Haverö socken. Hur kom det sig då att namnet på ett nybygge i Haverö hamnade
som ett ortnamn i Borgsjö socken?
När norra stambanan byggdes, hade man planerat in en station
mitt i skogen mellan Östavall och Ånge. Den planerade stationen låg alldeles i
närheten av en fors som kallades Svarveln. Som alla järnvägsstationer behövde
den ett namn, och förmodligen hämtade man då namnet från den by som låg
närmast, vilken var nybygget Alby i Haverö.
I Borgsjös husförhörslängd (1881-1890) kan man i byn Ovansjö
se att det bokförs ett antal personer vid ”Ovansjö (Alby)”. De första flyttar
in i slutet av oktober 1884. Det är stationsmästaren Frans Erik Svenson och
hustrun Lisa Helena Nilsson som flyttar in. I slutet av april 1885 inflyttar
banvakten Johan Alfred Bohlin (se bild), hans hustru Matilda Eriksdotter och
hennes oäkta dotter Olga Lovisa. Olga Lovisa är för övrigt den första Albybo
som emigrerar till Nordamerika, hon avseglade dit i april 1889. Värt att nämna
är också att ättlingar till en fosterson till Bohlin fortfarande bor kvar i
Alby. I slutet av december 1885 flyttade 3 familjer in. Det är lokomotivföraren
Otto Valfrid Lindqvist med hustru och en dotter, banvakten Tobias Gustafsson
med hustru och två barn samt verkstadsförman Anders Magnus Mobeck med hustru
och två barn. Vid 1885 års utgång bodde det därmed 16 personer vid Alby station.
Under de följande åren flyttar folk in
och ut men antalet boende håller sig omkring 20 st, det vill säga en 3-4
järnvägsanställda med familjer. Här kunde historien ha slutat, med en så
småningom nedlagd station mitt i skogen, men närheten till Svarveln skulle
drastiskt förändra situationen.
 |
| Banvakten Johan Alfred Bohlin, Alby |
Alby Vattenfalls Aktiebolag
Bolaget hade, enligt
bolagsordningen, som ändamål att ”förvärva
vattenfallet Svarveln eller Albyfallet i Ljunga älv vid Alby järnvägsstation
jämte andra vattenfall inom Sverige, samt att tillgodogöra sig dessa vattenfall
antingen genom att därifrån mot lega leverera kraft till industriella
inrättningar eller genom att själv utöva industriell verksamhet eller deltaga i
sådan vreksamhet som utövas av annan”.
Enligt en dom i häradsrätten fick kraftverket rätt att använda
2/3 av vattenföringen i Ljungan för elproduktion. Resterande tredjedel ansågs
räcka för timmerflottning och fiskens vandring i älven.
Lappstan
De stora byggprojekt som drogs igång mitt i skogen vid Alby
station 1898, krävde många anläggningsarbetare men det fanns inga bostäder åt
dem som byggde dammen, tilloppskanalen
och industrilokalerna. Det var svåra förhållanden som rådde. De i all
hast uppbyggda husen var mycket primitiva, de var förutom det timmer som kunde
avverkas på plats byggda av sådant material som man ofta, med ledningens goda
minne, kunde komma över vid de olika byggarbetsplatserna. Det var brädstumpar,
bitar av tjärpapp, ja allt man kunde
använda för att få tak över huvudet. De små husen som sköt upp som svampar ur jorden,
hade ett eller två rum och i bästa fall en järnspis. Isoleringen var
bristfällig, om inte obefintlig. Vintern 1898-99 torde ha varit mycket
besvärlig för de arbetare som lade grunden för de industrier som skulle forma
det nya samhället. Nedströms kloratfabriken och på ett plant område, mellan
älven och den väg som ledde till Ånge, uppstod en större samling av byggnader,
eller kanske rättare sagt skjul, som kallades ”Lappstan”. Namnet tillkom
förmodligen därför att de flesta byggnaderna bestod av hopspikade brädlappar.
Stefan Hägglund
Stefan Hägglund
 |
| Foton från Lappstan, tidigt i Albys historia. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar