Arbetet
med att bygga kraftverket och tillhörande vattenbyggnad startade i mitten av
1898. Damm- och kanalbygget planlades av Väg-o- vattenbyggnadsingenjören Per
Lorentz (Pelle) Laurell (1837-1906). Ansvarig för byggnationen var Ernst Albin
Reuterwall (1868-1954).
I
forsen byggdes en damm som var 40 m
lång. Den hade tre utlopp, varav det största var avsett för flottningen. Luckstöden
kunde helt demonteras inför vårfloden, att så mycket vatten som 500 kubikmeter/sek då
kunde passera dammen.
I
anslutning till den norra stranden byggde man en 500 m lång kanal. De första
350 m löpte kanalen mellan två bankar av
pinnmo som belagts med glacismurar. I mitten av varje bank byggdes en spont av
trä. Bottenbredden i den delen av kanalen är 6,2 m och djupet 5,7 m,
släntlutningen är 1:1,75.
De följande 150 m bestod av en stenkanal
kallad ”skeppet”. Stenkanalens grund bestod av en 19 m bred murad stenbädd
direkt på ett otätt moränlager.Kanalens bottenbredd är 2 m sedan en lutning på
1:1,75 i 3,5 m innan kanalväggarna blir lodräta.
Stenkanalen har i den övre delen en bredd av 9 m och är 7,5 m djup.
Kanalväggarnas utsida var vertikala murar med strävpelare, till vilka
vattenbelastningen överförs genom valvverkan i mellanliggande murpartier.
Krönbredden var 1 m.
Från stenkanalen ledde 7 st ståltuber med 1,5 till 2 m i diameter vattnet till turbinerna.Turbinhuset var byggt i tegel och hade en grundyta på 10 gånger 30 m och var 12 m högt. Den största turbinen var tillverkad av Söderhamns Mekaniska Verkstad, fyra turbiner tillverkades av Motala Verkstad och de två minsta av Arboga Mekaniska Verkstad. Alla likströmsgenaratorer, utom en, var tillverkade av Elektriska Aktiebolaget i Västerås. Den totala generatoreffekten var vid starten 5680 hästkrafter eller ca 4200KW. Kraften delades mellan Karbidfabriken som abonerade på 2 400 KW och Kloratfabriken som abonerade på 1 600 KW.
 |
| Mellan kloratfabriken och änden på stenkanalen kan man skymta lappstan. |
En ca 200 m lång utloppskanal grävdes från turbingropen och vidare ut till älvfåran nedströms kraftverket. Kanalbotten låg ca 15 m under omgivande mark. Kanalens väggar murades upp med sten.
Den 4 november 1899 brast en av ståltuberna och det
utforsande vattnet dödade två av maskinisterna, Johan Ekström och Werner
Söderström. Vattenkaskaden kastade en av männen ut genom ett fönster och ner i
utloppskanalen där han hittades först 5 timmar senare. Sex av generatorerna
blev skadade, en av kloratfabrikens var ur drift i flera
månader, medan karbidfabrikens generatorer kom igång efter
några dagar.
Våren 1906 bröt
vårfloden igenom dammen nära anslutningen till inloppskanalen, och en större
katastrof var nära, då man befarade att den dammkonstruktion som reglerade
vattenmängden till kraftverket även den kunde brista. Den stora vårfloden
skulle då kunna rasera delar av tilloppskanalen och de stora vattenmassorna
kunde då orsaka svåra skador på de bredvid kanalen liggande industrierna.
Stenkanalens murverk hade ett flertal gånger tätats i fogarna, men reparationerna hade inte hållt någon längre tid. Läckaget genom kanalbottnen kunde, om det blev för stor,t orsaka ett ras med kollaps av kanalväggen som följd. Det var detta som var orsaken till kanalraset i Ringdalen 1909. Då man inte med säkerhet kunde mäta läckagets storlek, gjordes bedömningen att en omfattande reparation var nödvändig. Under sommaren 1935 kläddes hela stenkanalen med som mest 30 cm betong. Under arbetet användes en flyttbar form som rullades på skenor som löpte längs murkrönet. Gjutningen skedde i femmeterssektioner.
Ringdalens kraftstation
2 km nedströms Svarveln låg Ringdalsforsen och för att tillgodose det ökande elkraftbehovet beslutade man sig för att bygga ett kraftverk även i Ringdalen. Arbetena startade 1905. I Ringdalen byggdes en damm liknande den vid Svarveln och en tilloppskanal som löpte mellan två bankar av pinnmo. Skillnaden var att Ringdalens tilloppskanal kläddes med trä.Stefan Hägglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar