ALBYS HISTORIA (del 6) - Alby Calciumcarbid AB "Karbiden"

I mars 1898 konstituerades ytterligare ett bolag av ledningen för vattenfalls- och kloratbolaget, det var Alby Calciumcarbid Aktiebolag. Bolaget hade som syfte att ”tillverka och driva handel med kalciumkarbid”. Karbidfabriken började byggas samtidigt som byggnationerna av kraftverket och kloratfabriken.

Johan Albert Petersson föddes i Landskrona 1870. Tog diplomexamen vid den tidens främsta högskola, Eidgenössische Hochschule  i Zürich 1892. Han blev 1898 ansvarig för utveckling och drift vid karbidfabriken i Alby. Då karbidfabriken övergick i engelsk ägo 1905, knöts han till Sun Gas Company Ltd:s nystartade karbidfabrik i Odda i Norge. Där var han verksam fram till sin tragiska död, då han under mystiska omständigheter försvann från en fjordbåt på en resa mellan Odda och Bergen 1914.

Johan Albert Petersson

Karbidfabriken startades på hösten 1899 och var då utrustad med karbidugnar av traditionell typ. Albert Petersson utvecklade en ny typ av ugn, som var banbrytande inom den elektriska ugnstekniken. Det var den första kontiunerligt arbetande karbidugnen av motståndstyp. Ugnstypen kallades Albyugnen.

Ekonomin var inte så bra, redan efter två års drift tvingades även karbidbolaget i likvidation. I slutet av 1901  köptes tillgångarna av det nybildade Alby Karbidfabriks Aktiebolag med vattenfallsbolaget som huvudägare och ett aktiekapital på 850.000 Kr. Skulderna förvandlades till stamaktier och bolaget skaffade sig rörelsekapital genom att ge ut preferensaktier. Styrelsen bestod av förutom vattenfsllsbolsgets styrelse, kommersrådet J. Th. Pihlgren, hovrättsrådet F. Kallenberg och grosshandlaren E. Öhman Jr samt även av stadsmäklaren W.A.F. Ekengren och auditören E. Martin. Samtidigt bildades ett svenskt karbidsyndikat, i vilket de dåvarande fyra svenska karbidfabrikerna ingick. Två av dessa, Trollhättans och Örebro karbidfabriker, överlät sin tillverkningsrätt till Alby Karbidfabriks Aktiebolag, som därigenom under en tid kom att tillverka 88% av all karbid som tillverkades i Sverige. Det nya bolaget såldes 1905 till det engelska bolaget Sun Gas Company Ltd. Då framkom att Mittag-Leffler, trots tidigare dementier, hade behållit väsentliga intressen i bolaget och fortsatt vara aktiv bakom kulisserna. Detta avslöjande medförde även att Västerbotten återtog hans kanditatur till första kammaren.

Efter det att bolaget hamnat i engelsk ägo förflyttades Albert Petersson till Odda i Norge där man skulle starta en ny karbidfabrik. Bolagsnamnet ändrades sedermera till Alby United Carbid Factory Ltd.

Efter det att Ringdalens kraftstation startats 1906 hade karbidfabriken tillgång till 11.000 hästkrafter el. Då var produktionskapaciteten av karbid 14.000 ton/år. Användningen av kalkkväve började få ökad omfattning och flera fabriker hade uppförts utomlands. Eftersom en karbidfabrik redan fanns i Alby beslöt ledningen för Alby United Carbid Factorys att en kalkkvävefabrik skulle byggas där. 1912 startar  tillverkningen av kalkkväve enligt Frank-Carometoden. Tillverkning av kalkkväve går till på följande sätt. Finmalen karbid upphettas till 900 grader i en ström av ren kvävgas, där karbiden avger hälften av kolhalten i form av grafit och tar samtidigt upp kväve och bildar då en förening som kallas kalciumcyanamid. Resultatet blir en blandning av cyanamid, grafit och opåverkad karbid som går under namnen karbidkväve eller kalkkväve.

Sex år senare förvärvar Stockholms Superfosfat Fabriks Aktiebolag aktiemajoriteten i Alby Karbidfabriks Aktiebolag och även i Alby Vattenfalls Aktiebolag för att därigenom säkra kraftförsörjningen till fabriken. Under första världskriget var fabrikens lönsamhet för första gången någorlunda god, men i början av 1920-talet blev konkurensen från utlandet allt svårare, stigande världsproduktion som medförde sjunkande priser samt att importtullen på 50 Kr/ton togs bort verkade menligt på lönsamheten. Fabrikens läge, 11 mil från kusten, medförde också att transportkostnadetna påverkade fabrikens konkurrenskraft på ett mycket negativt sätt. På försommaren 1927 kom plötsligt ett dystert meddelande från Fosfatbolaget. Tillverkningen av karbid och kalkkväve skulle upphöra för gott redan den första oktober samma år. Kalkkvävetillverkningen i Ljungaverk lades även den ned året efter. Samma år kom det överraskande beskedet till arbetarna i Alby att driften vid karbidfabriken skulle återupptas igen i juni månad, men man lovade bara drift i fyra år.

I mitten av 1930-talet moderniserades kraftverken i Alby och Ringdalen. Verken kunde därefter leverera trefas växelström. Samtidigt installerades två nya trefasugnar i fabriken, vilket medförde att man nästan fördubblade kapaciteten. I och med växelströmmens genombrott tornade ett nytt orosmoln upp sig. Det var nu inte längre nödvändigt att förlägga energikrävande industrier i direkt anslutning till kraftverken, då energiförlusterna vid överföring av växelström långa sträckor var betydligt lägre. Detta tog Fosfatbolaget raskt fasta på och beslutade 1938 att bygga en ny karbid- och kalkkvävefabrik vid kusten, närmare bestämt i Stockvik. Den nya fabriken var klar att tas i drift i januari 1941 och  till följd av det började verksamheten i Alby att trappas ned. Många av de arbetare i Alby som friställdes  på grund av denna nedtrappning, företrädesvis de yngre, flyttade till Stockvik. 1945 lades karbidfabriken definitivt ned och därmed avslutades en viktig epok i Albys historia.

Stefan Hägglund