ALBYS HISTORIA (del 7) - Gösta Mittag-Leffler och Alfred Nobel

Det behövs ytterligare en person för att få ihop den här historien och det är Alfred Nobel. 1883 invaldes Göste Mittag-Leffler i Kungliga Vetenskapsakademin. Året efter inträdde även Alfred Nobel i akademin. Nobel diskuterade säkert där sina planer på att låta den största delen av hans förmögenhet skulle gå till en fond vars  ränta årligen skulle delas ut som pris till dem som under året gjort den största nyttan för mänskligheten. 

Fysik- och kemipristagarna skulle ju dessutom utses av vetenskapsakademin. Mittag-Leffler försökte ihärdigt  förmå Nobel att även instifta ett pris i matematik. Men det blev som alla vet inget matematikpris. Det har florerat ett antal förklaringar till att det inte blev som Mittag-Leffler önskade. Till exempel att Mittag-Leffler skulle ha haft ett förhållande med Nobels hustru. Men den skrönan faller platt till marken beroende på att Nobel aldrig var gift. Det har också nämnts att Nobel oroade sig för att Mittag-Leffler skulle kunna bli utsedd till mottagare av ett eventuellt matematikpris, något han absolut inte ville. Detta verkar inte heller troligt trots att Nobel troligen blev ganska less på Mittag-Lefflers tjat om ett pris i matematik. Närmast sanningen är nog det att Nobel inte ansåg att matematiken i sig gjorde särskilt stor nytta för mänskligheten.

Mittag-Leffler fokuserade mer och mer på sin affärsverksamhet för att bygga upp ett kapital som skulle trygga tillvaron för hans planerade matematikinstitut. För att visa ett exempel på hans arbetsmetoder kan man titta på hur han tog kontroll över tryckningen och distributionen av almanackor.

Vetenskapsakademin hade sedan 1747 haft ett kungligt privilegium att med ensamrätt utge almanackor.  Av praktiska skäl överlät akademin tryckning och distribution till ett förlag eller tryckeri mot en årlig avgift, som till stor del finansierade akademins verksamhet. Sedan 1824 hade P.A.  Norstedt & Söner haft uppdraget. När anbudsförfarandet inför den kommande 10-årsperioden inleddes 1903, framkom att Norstedts ville sänka avgiften från 89.000 till 50.000 per år.

För att få en något säkrare ställning, köpte Norstedts i samma veva upp det konkurerande Centraltryckeriet. Mittag-Leffler agerade också genom att köpa aktiemajoriteten i Kungliga Hofboktryckeriet Iduns Tryckeri  för ett pris som var 20% under det nominella värdet. Samtidigt bildade han tillsammans med bankmannen Gunnar Jonsson ett konsortium som förhandlade med förlaget Almqvist och Wiksell i Uppsala och uppmanade dem att lämna ett anbud på almanackstryckningen. Han övertalade även direktören för tryckeribolaget Idun att lämna ett anbud. Detta fick Norstedt & Söner att reagera, man ville nu köpa upp ännu en konkurent, nämligen Idun. Mittag-Leffler sålde då sin majoritetspost i Idun för ett pris som låg 10% över det nominella värdet. Han tjänade på så sätt drygt tio gånger sin årslön som professor på ett bräde. Tillsammans med Gunnar Jonsson började Mittag-Leffler därefter köpa upp aktier i Almqvist och Wiksell som nu vunnit anbudstävlingen om almanacksutgivningen. Något år senare hade konsortiet Jonsson och Mittag-Leffler uppnått aktiemajoritet i bolaget, och därmed kontroll över almanacksutgivningen. Han hade därigenom även indirekt säkrat utgivningen av sin matematiska tidskrift Akta Mathematica.

Som matematiker var Mittag-Leffler inte direkt inblandad i någon kommitté för att utse nobelpristagare i fysik eller kemi. Men bakom kulisserna var han mycket aktiv, och såg till att få aktuell information om de olika kandidaterna. Han förde en omfattande brevväxling med företrädarna för de insttutioner ute i världen som hade rätt att nominera kandidater. Mittag-Leffler lyckades vid ett flertal tillfällen få gehör hos sina kontakter för de kandidater han ansåg förtjäna något av Nobels priser. 1903 var Henri Becqurel och Pierre Curie föreslagna till fysikpriset. Han skrev då ett brev till Pierre Curie och undrade i vilken omfattning hustrun Marie deltagit i arbetet. I svarsbrevet skrev Curie att om det kom dithän att komittén allvarligt övervägde hans kanditatur ville han gärna dela priset med sin fru. Mittag-Leffler sökte hos internationella auktoriteter stöd för att Marie Curie skulle vara med och dela fysikpriset och såg även till att deras synpunkter kom till kommitténs kännedom. Det torde därför inte vara fel att hävda att det var Mittag-Lefflers förtjänst att Marie Curie fick vara med och dela fysikpriset 1903. Han ingrep även när Marie Curie 1911 tilldelades Nobelriset i Kemi. Inte förän efter det att pristagarna offentliggjorts nåddes vetenskapsakademin av de rykten som sade att Marie Curie, efter maken Pierres död, inlett ett förhållande med en gift professor vid universitetet i Paris. Att professorn dessutom hade barn gjorde inte skandalen mindre. Några av medlemmarna i vetenskapsakademin skrev då ett brev till Marie Curie, där hon i förtäckta ordalag uppmanades att offentliggöra att hon önskade avstå priset. När brevets innehåll kom till Mittag-Lefflers kännedom inledde han omedelbart en brevkontakt med Marie Curie där han till slut lyckades övertala henna att komma till Stockholm för att ta emot priset.

Mittag-Leffler ansåg att den officiella nobelmiddagen i anslutning till prisuttdelningenvar en torftig och mycket tråkig tillställning, där till exempel hyllningstalen till de utlänska pristagarna ofta hölls på svenska. Han beslutade därför att 1904 hålla en egen hyllningsfest till pristagarna i sin Djursholmsvilla.  Inbjudna var förutom pristagarna med familjer även ambasadörer, ministrar och ett stort uppbåd från vetenskap och kulturliv, inalles var 400 personer inbjudna. Ett extratåg insattes för att transportera gästerna från Stockholm till Mittag-Lefflers villa i Djursholm. Den officiella nobelmiddagen nämndes i notisform i tidningarna medan Mittag-Lefflers fest fick braskande rubriker och mycket spaltutrymme. De glansfulla nobelfesterna i Djursholmsvillan hölls årligen fram till första världsktigets utbrott då inga nobelpris delades ut. När nobelprisen började delas ut igen var Mittag-Lefflers hälsa så vacklande, att han inte orkade fortsätta med de uppskattade festerna.

1910 var det taklagsfest i Tällberg där Mittag-Lefflers ”sommarstuga” snart var färdigbyggd. Det blev snart en kontrovers med tonsättaren Hugo Alfven angående ett tomtköp som Alfven gjort. Tomten gränsade till Mittag-Lefflers tomt och han ansåg att tomtaffären inte kunde genomföras utan hans medgivande. Det fanns en paragraf i Mittag-Lefflers köpehandling som stödde hans ståndpunkt, men Alfven hävdade att han var tonsättare och därför inte alls kunde förväntas vara insatt i alla fastighetsrättsliga teknikaliteter. Saken hamnade i rådhusrätten i Falun, som till Mittag-Lefflers förtret dömde i Alfvens favör. Beslutet överklagades till Svea hovrätt och ånyo fick Mittag-Leffler bita i det sura äpplet, han dömdes dessutom för ärekränkning för att han kallat Alfvens handlande som brottsligt. Straffet blev 300 Kr i böter och 500 Kr i skadestånd, han fick även betala 980 Kr i rättegångskostnader. Högsta domstolen fastställde hovrättens dom. Den långa rättsprocessen blev till en följetong i tidningarna. I en tidning syntes en insändare som konstaterade att Mittag-Leffler måste ha ett fasligt gott gehör eftersom han ansåg att även en sådan auktoritet inom musikens område som Hugo Alfven behövde stämmas. Efter utslaget i Högsta domstolen planterade Mittag-Leffler en granhäck mot Alfvens tomt som hämd så att han så småningom skulle berövas all utsikt.

I sitt testamente gav Mittag-Leffler sitt sommarhus till Stockholms Högskola att använda som semesterhem åt skolans lärare. Högskolans ekonomi klarade dock inte av att täcka driftskostnaderna därför blev aldrig hans önskan förverkligad utan gården såldes till en privatperson.. I mitten av 1940-talet gjordes sommarhuset om till hotell. I dag känt som Hotell Dalecarlia.

Tvisten med Alfven var inte det enda tillfälle som Mittag-Leffler blev stämd för ärekränkning. I den turbulens som blev följden av Gustaf V tal på borggården till deltagarna i bondetåget i början av februari 1914, höll Mittag-Leffler flera tal där han öppet anklagade statsministern Karl Staaff för samröre med ryska spioner och att ha undanhållit viktiga dokument för generalstaben, han kallade även Staaff landsförädare. Stockholms rådhusrätt dömde Mittag-Leffler för ärekränkning till 400 Kr i böter och att betala rättegångkostnaderna med 1000 Kr. Domen överklagades i vanlig ordning, men Staaff avled i lunginflamation 1915 och Högsta domstolen konstaterade  att käranden hade avlidit och inte kunde fullfölja anklagelsen så målet lades ned och Mittag-Leffler var formellt frikänd.

1917 försämrades Mittag-Lefflers hälsa så mycket att han under vissa perioder inte orkade arbeta, men när han orkade fortsatte han planeringen av det matematiska institut han drygt 30 år tidigare bestämt sig för att inrätta. Han hade redan då insett att  det bara var genom djärva investeringar och ett aktivt engagemang i affärslivet som han skulle kunna  skrapa ihop ett tillräckligt kapital för att säkra fortlevnaden för sitt institut.

Den 9 februari 1919 hölls det konstituerande sammanträdet för ”Makarna Mittag-Lefflers matematiska stiftelse”. Institutet skulle husera i Mittag-Lefflers Djursholmsvilla och verka under Vetenskapsakademins beskydd och Mittag-Leffler överförde en miljon kr till akademin och avkastnngen skulle användas för det nya institutets verksamhet. Han meddelade även att vid hans död skulle ännu en miljon kr tillföras stiftelsen och vid hustruns död skulle ytterligare medel tillföras. Totalt donerades en 3-4 miljoner till institutet. Men då fonden till största delen bestod av aktier försvann en stor del av kapitalet i Kreugerkraschen. Institutet kom därför i närmare 30 år att leva en tynande tillvaro. Det var inte förrän i början av 1960-talet då Gunnar Carleman tog över ledningen för institutet som det blev ordning i ekonomin. Han började med att söka bidrag från olika stiftelser, bland andra var Knut och Alice Wallenbergs stiftelse en stor bidragsgivare. Carlesson såg även till att utnyttja den framsynthet Mittag-leffler visat genom att hela tiden trycka en överupplaga av Acta Matematika med tusen exemplar per utgåva. Carlesson kunde därmed sälja kompletta årgångar av Acta Matematica till de många universitet som grundades runt om i världen vid den här tiden. 

Mittag-Lefflers matematikinstitut verkar fortfarande i samma lokaler och åtnutjter en mycket hög status i matematikvärlden.

 Det bibliotek med matematiska böcker och skrifter Mittag-Leffler byggde upp under åren, räknas som ett av världens förnämsta, kanske det bästa. 1916 omfattade katalogen över bibliotekets alster 690 sidor. Totalt innehöll biblioteket då  ca 40.000 inbundna böcker och 72 hyllmeter häften och manuskript.

Hans matematiska institut tar i dag emot matematikstuderande från många olika länder, som kan ta del av den kunskap som samlats i det fantastiska matematikbibloteket. Tidskriften Acta Mathematica ges numera ut av Institut Mittag-Leffler.

Nobelmiddagen har fortfarande den glans och glamour som Mittag-Leffler eftersträvade när han började hålla sina privata nobelfester 1904.

Trots att industriprojektet i Alby var det ekonomiskt sett sämsta av Mittag-Lefflers satsningar, han var faktiskt ett tag väldigt nära en konkurs, så lever samhället Alby kvar. Trots motgångar som nedläggningen av karbidfabriken 1945 och den misslyckade satsningen på Borgsjöverken, som ersättningsindustri, har Albyborna rest sig och kämpat vidare.  Befolkningsmängden är idag bara lite drygt 20% jämfört med storhetstiden 1915-1920. Kloratfabriken har dock utvecklats till en mycket stabil industri som även medfört etableringen av ytterligare en kemisk industri i Alby, nämligen den av Eka Nobel startade väteperoxidfabriken. Den invigdes 1984, och som råvara använder den vätgas som blir en restprodukt vid klorattillverkningen.

Även verkstadsföretaget Elkapsling AB, som startades av Herbert Åsberg 1971 har utvecklats på ett positivt sätt och skapat många arbetstillfällen i Alby. Om man räknar antalet industrijobb i förhållande till ortens fasta befolkning torde Alby ligga i topp i Sverige.

Stefan Hägglund